Det var kalksten som bearbetades vid företaget Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri. Stenen bröts i egna brott längre upp på Kinnekulles sluttning. Kalkstenen bildades för snart 500 miljoner år sedan och består nästan enbart av avlagringar efter fossila djur. På bilden ovan syns den vanligt förekommande fossilen ortoceratit, en tidig bläckfisk. Kinnekulles kalkstenslager är mer än 50 meter tjockt och består mestadels av röd sten. Men den bästa stenen för stenhuggeri är grå och detta lager är bara en dryg meter tjockt. Den grå stenen går i dagen i en smal rand kring berget och det är just där stenhuggarna brutit kalksten i snart tusen år.

I stenbrotten kilades blocken loss ur berget och man utgick från kalkstenslagrens naturliga delning i sprickor på längden och tvären. Både den grå och den röda stenen skiktar sig horisontellt i tunna lager. Fasta användbara lager växlar med lösa märgelartade, vilket underlättade brytningen. Skiktningen var avgörande för hur tjocka skivor som kunde utvinnas. Den grå stenen blev sällan tjockare än 15 centimeter, medan den röda kunde ge tjockare skivor. Och alla lagren gavs särskilda namn som i regel knöt an till lagrets egenskaper. Stenbrytningen var ett tungt arbete och endast några få procent av den utbrutna stenen blev färdig vara. Stenbrotten är därför fulla med överbliven skrotsten.

Framställning av sten till byggnader var i alla år den helt dominerande verksamheten vid Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri. Ständig efterfrågan fanns på trappsten, socklar, golvsten och fönsterbänkar, medan marknaden för skorstenar, kakelugnsplaner och diskbänkar var mer tidsbunden. Viktiga produkter för stenhuggeriet var också gravstenar, trädgårdssten och ladugårdsinredningar.